Nya vindar!

Efter 10 år som förtroendevald i kommunpolitiken valde jag i höstas att lämna alla mina uppdrag. Jag valde att vara öppen och transparent med anledningen. Samtidigt som det var ett av de svåraste och tråkigaste, ja kanske det allra svåraste, beslutet jag tagit i mitt liv känner jag mig stärkt och stolt över mig själv. Någon gång i framtiden kanske jag vill lägga ut texten mer kring mina upplevelser och lärdomar. Det återstår att se. Nu är jag redo för nya vindar!

Jag funderar kring vad jag vill med denna blogg. Vill jag fortsätta skriva här lite nu och då? Kanske…

På återhörande/Lenita

Framtidens kulturmiljö i Luleå

Här skapas framtidens Luleå

Så inledde jag talet jag höll i samband med invigningen av Pumphus 42, Havsstrand. Jag tänker att det är så viktigt att vi förstår att det vi bygger nu, oavsett om det är skolor, bostadshus eller pumphus, är framtidens kulturmiljö. Framtidens Luleå.

Så här fortsätter talet:

I december 2010 satte Luleå siktet på att bli 10 000 fler. Vi insåg att det första som behöver hända är att förstärka vatten och avloppskapaciteten och få igång bostadsbyggandet. Vi byggde nytt vattenverk och vi satte igång Östra länken. Vi fick igång bostadsbyggandet. Nu säger vi välkommen till Luleå!

Förutom den naturliga identiteten som kuststad och identiteten som den talangfulla innovativa staden så präglas Luleå av stålet. Stålproduktionen på SSAB, och alla som genom tiderna arbetat där, har varit med och byggt upp Luleå till vad det är idag.

Så det är inte en slump att det nu går en roströdtråd i Cortenstål genom Luleå. Från Rostbollen, ”The Opposite Sphere”- ”Motsatta sfären”, vid Notviken, 
via aktivitetscentret Alcatraz, 
förbi där vi står nu pumpstationen P42 ”Havstrand” och 
slutligen skulpturen ”Porten mot havet”som står längst ut mot vattnet på Södra Hamnplan.

När vi bygger Luleå bygger vi också framtidens identitet och kulturmiljö. Havsstrand är inte bara ett skal för den tekniska utrustningen och avloppsvattenhanteringen, utan även ett viktigt arkitektoniskt blickfång vid infarten mot Luleå centrum.

Östra länken är ett av våra största anläggningsprojekt genom tiderna. Jag minns väl dagen då klubban föll och beslutet togs om att genomföra projektet i samverkan med NCC. Något vi aldrig gjort förut. Hur skulle det gå? Hittills har det varit en ren framgångssaga. Det har gått fortare, det har blivit billigare och projektet tog hem högsta vinsten i byggbranschens mest prestigefyllda tävling ”Årets Bygge” i Sverige 2018.

Konst och demokrati

Konst och demokrati är två otroligt viktiga förutsättningar ett öppet och jämlikt samhälle. Konst kan ge mening och skapa tillit – vara en del av vår gemensamma berättelse. Konsten kan också säga något om maktrelationer i det offentliga rummet. Vilka röster och berättelser får ta plats?

Förr var det mest statyer på kungar och andra ”viktiga” personer som fick pryda den offentliga miljön. Men sedan 30-talet blev offentlig konst mer demokratisk och då också mer varierande och med mer bred. Vi har alla mycket olika föreställningar om vad bra konst ska vara. Det är bra. Det väcker samtal och eftertanke. Det öppnar upp.

Vi socialdemokrater vill ha en ständigt öppen debatt, ett kritiskt samtal om samhällets villkor och utveckling. För det behövs i en levande och sann demokrati. Orden konst och kultur leder tanken åt olika håll för var och en av oss. Det viktigaste är inte att leverera den perfekta definitionen eller den perfekta konst och kulturpolitiken. Det viktigaste är öppenheten, utforskandet och bejakandet. Med det politiska siktet inställt mot ett demokratiskt samhälle, med alla människors lika värde i fokus och med en övertygelse om att konst och kultur är nödvändiga delar för just ett sådant samhälle så är jag övertygad om att vi går i rätt riktning.

Konst och kultur är inte immun mot normerna i samhället. Det finns partier och krafter som vill begränsa det fria konst- och kulturlivet. Partier som exempelvis tycker att det är politiker som ska definiera svenskt kultur och svensk konst. Därför blir en av de viktigaste uppgifterna för politiken i ett demokratiskt samhälle att säkerställa konstens oberoende i förhållande till just politiken. En utmanande uppgift. För samtidigt kan inte konsten och det fria kulturlivet helt vila på kommersiella grunder. Den behöver delvis vara finansierad via skatten. Det handlar alltså om att ha en gemensam förståelse och respekt för att det handlar om ett ömsesidigt beroende.

Luleå har under många år satsat på konst och kultur. Det vill jag att ska Luleå fortsätta med. Jag vill vara en kraft som, precis som konsten, väcker samtal och eftertanke, som öppnar upp.