Kategoriarkiv: New York 2013

Dagens ord i NYC

Det här är orden jag fick av Smeder ord & tanke för att inspireras att skriva under resan till New York:

VINGBRUTEN
INNANFÖRSKAP
HUND
MÅNGALEN
ÖVERRASKAD
JUNG
PLÅNBOK
POJKBAND
PAKETHÅLLARE
SORG
NYCKELORD
EKLEKTISK
DÉJÀ VU
BREAKING BAD
SYND
SYSTERSKAP
NYHET
BADMÖSSA
FALUKORV
PASSION
GALLER
PERIFER
HUMANISM
SKYDDSÄNGEL
BRANDSLÄCKARE
BOHEMISK

Annonser

Bye, bye NYC

Billy Joel – New York State Of Mind

Nu är det en vecka sedan vi lämnade New York och det känns som jag först nu verkligen kommit hem. Det är först nu jag sover gott. Först nu jag njuter av både livet här och av minnena från resan. Det är först nu jag är inspirerad att skriva det sista blogginlägget från resan. Det är först nu jag vill säga: Bye, bye New York!

Som jag kanske nämnt tidigare hade jag bestämt mig för att blogga varje dag under de fyra veckor jag skulle vara bortrest. Till min hjälp har jag haft Tiina, som varje dag skickat mig ett nyhetsbrev med dagens ord i syfte att motivera och inspirera mig att skriva. Jag lyckades inte fullt ut, men är nöjd ändå över på vilket sätt mitt skrivande har utvecklats. Nu har jag fyra ord kvar att blogga kring och det gör jag i detta blogginlägg. Alla orden jag fått hittar du här: https://enlulebo.wordpress.com/2013/06/23/dagens-ord-i-nyc/

Förutom att bidra till att Peter skulle få en av de bästa resorna i sitt liv var min förväntan att skriva och läsa så mycket som möjligt. En förväntan som delvis kom på skam. Visserligen har jag skrivit en hel del, men jag tror jag aldrig har läst så lite under fyra veckor. I stället har jag tänkt. Bland annat har jag har tänkt och reflekterat kring humanism och existentialism.

Människan är i grunden god.
Det är genom våra handlingar vi producerar och reproducerar ont och gott.
Det går inte att skilja åt ”att bara vara” från ”att göra”. Det yttersta, innersta och mest grundläggande med att vara människa, med att existera, är att handla.
Jag gör, alltså finns jag!

Hur blir det då med mina val? Väljer jag alltid mina handlingar? Till hur stor del påverkar jag min existens? Finns det en övergripande ”mening med livet” eller skapar var och en sin egen? Hur påverkar mina handlingar min upplevelse av meningen med livet? Änglar, finns dom? Hur det än är med svaren på dessa frågor vet jag att det inte är dumt med en brandsläckare i köket. Känns tryggt. Därför tänker jag att det vore inte så dumt att ha en liten skyddsängel i livet. Skulle kännas tryggt. Något att fundera vidare på under nästa långresa?

Många frågar mig om vad jag tycker har varit det bästa med resan. Jag tror att jag kommer att behöva en längre tid här hemma innan jag verkligen vet det. Skulle jag ändå lyfta fram något redan nu så är det maten. Jag har ätit mat från jordens alla hörn och ibland har det känts som om jag vandrat från land till land. Trots att NYC är en otrolig mix av nationaliteter som på ett sätt skapat en alldeles särskild kultur är staden mycket segregerad. På gott och ont. Bara genom att förflytta sig en aveny kan stadsbilden helt ha bytt karaktär. Förutom maten, som vi tack och lov har kombinerat med många och långa promenader, var Williamsburg en härlig bekantskap. Williamsburg, som är en del av stadsdelen Brooklyn, har en underbart bohemisk atmosfär. Om du åker till New York, åk då även till Williamsburg. Varför inte även bo där istället för på Manhattan?  Om lusten och tiden kommer längre fram kanske jag skriver lite mer om mina upplevelser av de olika delarna av Manhattan.

Så nu: Bye, bye New York City. Kanske ses vi igen, kanske inte. Hursomhelst har du för alltid en särskild plats i mitt hjärta.

Billy Joel – New York State Of Mind

Passion för vardagen

Vardagen i Luleå känns mer och mer perifer. Nästan som en hägring vid horisonten.

New Yorks glitter och glamour har sakta övergått i en grå avgasfylld ständigt slamrande tillvaro. En drömlik tillvaro där turistandet aldrig tar slut. Där turistandet fastnat i ett ekorrhjul, turistens ekorrhjul.

Vardagen där hemma lockar med sin komplexitet och oförutsägbarhet. Det är här, på andra sidan atlanten, jag inser att vardagens fängelse också blir det galler på vilket livet kan få rymd. Det är här jag inser att det är vardagen som med sin naturliga färgstarka dramatik gör livet värt att leva.

Jag längtar efter att passionerat vältra mig i vardagen.
Jag längtar efter att låta vardagens färgpalett explodera på livets målarduk.
Jag längtar att med lust och glädje åter kasta mig in i den politiska vardagen.

Snart ses vi i lulevimlet/Lenita

(Men först ska jag krama ur några upplevelser till ur New York. Om jag tänker att det kanske är sista gången jag är här kan jag nog komma ur ”turistens ekorrhjul” och återigen njuta av den världsmetropol hon är.)